det handlar bara om plus och minus
träningen går mycket bra. jag kämpar bra! och är stolt, inte sen att påpeka jag varit på gymmet! men jag anser mig ha rätt att vara stolt. plus att det sporrar mig. ju fler som vet att jag gymmar som en gnu, ju fler har jag att bevisa för att det faktiskt händer något med min kropp. kanske inte för att de bryr sig; men för att jag gör det!
maten är lite värre. skulle kalla mig själv en "emotional eater" jag äter gärna när jag är deppig, har tråkigt, eller när jag är partysugen och glad. har MYCKET svårt att stå emot sötsaker. fast för första gången någonsin, tror jag, hade jag ett marabouchoklad i kylskåpet - i TRE dagar! det är helt ofattbart! och jag skojar inte ens... normalt sett tar det inte många minuter för mig att trycka i mig ett sånt. det är liksom inte det att jag är så sugen längre, jag bara äter tills det är slut! sjukt ju. (jag borde inte ha ätit det alls antar jag, men alltså, ett liv utan NÅGOT gott, det vore ju inte värt något)
"det är inte så svårt. det handlar ju bara om plus och minus." det är sant. men det ÄR svårt. åtminstonde för mig. det är det där sociala med att äta. och så är det ju gott. och jag blir så fruktansvärt arg när jag är hungrig. hatar allt och alla om jag inte får mat. riktigt jobbigt.
igår var det middag hos min kusin. kära anna fyllde 21. hon och hennes syster är vackra som få och smala som streck. varje gång jag träffar dem undrar jag varför inte jag kunde födas naturligt smal. de äter verkligen SÅ mycket; både mat och efterrätter, alltid när jag ser dem, medan jag sitter där och har ångest för varje tugga. det är ju stört men det ÄR så! hur kan det vara så olika!?
jag låter nog som att jag väger hundra ton, så är det ju inte. men den där lilla putmagen jävlas med mig varje dag, och tanken på att jag skulle kunna få bort den känns omöjlig, men fan, det kan ju inte vara så! kan andra kan väl jag?! den SKA bort! jag fortsätter pressa. snart är det 1 månad hårdträning avklarad.. vid två månader ska man börja se resultat.
beach 08 - here i come!
maten är lite värre. skulle kalla mig själv en "emotional eater" jag äter gärna när jag är deppig, har tråkigt, eller när jag är partysugen och glad. har MYCKET svårt att stå emot sötsaker. fast för första gången någonsin, tror jag, hade jag ett marabouchoklad i kylskåpet - i TRE dagar! det är helt ofattbart! och jag skojar inte ens... normalt sett tar det inte många minuter för mig att trycka i mig ett sånt. det är liksom inte det att jag är så sugen längre, jag bara äter tills det är slut! sjukt ju. (jag borde inte ha ätit det alls antar jag, men alltså, ett liv utan NÅGOT gott, det vore ju inte värt något)
"det är inte så svårt. det handlar ju bara om plus och minus." det är sant. men det ÄR svårt. åtminstonde för mig. det är det där sociala med att äta. och så är det ju gott. och jag blir så fruktansvärt arg när jag är hungrig. hatar allt och alla om jag inte får mat. riktigt jobbigt.
igår var det middag hos min kusin. kära anna fyllde 21. hon och hennes syster är vackra som få och smala som streck. varje gång jag träffar dem undrar jag varför inte jag kunde födas naturligt smal. de äter verkligen SÅ mycket; både mat och efterrätter, alltid när jag ser dem, medan jag sitter där och har ångest för varje tugga. det är ju stört men det ÄR så! hur kan det vara så olika!?
jag låter nog som att jag väger hundra ton, så är det ju inte. men den där lilla putmagen jävlas med mig varje dag, och tanken på att jag skulle kunna få bort den känns omöjlig, men fan, det kan ju inte vara så! kan andra kan väl jag?! den SKA bort! jag fortsätter pressa. snart är det 1 månad hårdträning avklarad.. vid två månader ska man börja se resultat.
beach 08 - here i come!
Kommentarer
Trackback
