sms-makt
sms:ets makt. det är bekvämt svenskt att skicka sms. när man inte törs ringa för att man är rädd att det ska bli tyst i luren, rädd att komma för nära. sms:et är sådär lagom intressant. det är inte så att man ger ut alltför mycket med ett sms. än mindre på facebook. facebook är svenskarnas hjälpande hand till ett socialt (?) liv. man kan titta på andras bilder och läsa vart de ska ut i helgen utan att faktiskt behöva höra av sig och fråga.
när någon skickar sms har man makten i sin hand. nu pratar jag naturligtvis inte om vanliga vänskapssms fram och tillbaka. utan de där som man skickar till någon man träffat på förfesten, något gammalt ex man stött på och bytt nummer med, någon som man vill fika med... har man fått ett känner man genast makten; ska jag svara? ska jag vänta en timme? två? ska jag skriva puss eller kram, eller inget. ska jag skriva "hej hjärtat" eller bara "hej". det är ett mycket viktigt spel, allt kan hänga på det. en skör tråd av förväntan. en skör balansgång mellan att lämna ut lite lagom eller alldeles för mycket. verka för angelägen eller framstår som att ha en "jag skickar det här men egentligen så bryr jag mig inte så mycket om du svarar"-attityd. sitter man på andra änden är det riktigt obehagligt. ska personen svara? vad ska den svara? vågar jag se efter? jag väntar en timme. är det fortfarande inte ett svar? ska jag skicka ett till? han kanske inte fick det? ska jag skicka samma, och om han fick båda och svarar sen, låtsas att det råkat bli fel och på något mystiskt sätt blivit dubblerat (med en halvtimmes mellanrum) om han inte svarar ska jag då messa att jag skulle skickat till någon annan men råkade trycka fel namn, och just upptäckte det när jag tittade i min outbox? ångest övergår sakta (nej egentligen sjukt fort) i panik! varför svarar han inte? tycker han att jag är för ocool? är han med någon som inte får veta att jag skickar? spelade han bara ett trevligt spel när vi sågs? vill han bara känna att han har makte, en liten stund till? panik! ångest! panik!!!!! jag är dålig! jag är inte värd att skicka till? han kanske har kontantkort? men vem fan har egentligen det, numera? inget batteri?! ja, just det! han har inget batteri! så måste det vara! haha! och jag som oroade mig i onödan!
nej..... han HAR batteri! han vill bara inte svara! jag är ful och fet och ingen vill sms:a med mig! han vill inte jag ska veta vart han ska ikväll! då kanske jag letar upp honom och han måste skämmas när jag hälsar på honom inför hans kompisar! vadå, känner du HENNE?! ush! och han måste komma på en ursäkt att JAG kom fram och hälsade! ush , det måste jag ju bespara honom! stackaren! eller..?
när någon skickar sms har man makten i sin hand. nu pratar jag naturligtvis inte om vanliga vänskapssms fram och tillbaka. utan de där som man skickar till någon man träffat på förfesten, något gammalt ex man stött på och bytt nummer med, någon som man vill fika med... har man fått ett känner man genast makten; ska jag svara? ska jag vänta en timme? två? ska jag skriva puss eller kram, eller inget. ska jag skriva "hej hjärtat" eller bara "hej". det är ett mycket viktigt spel, allt kan hänga på det. en skör tråd av förväntan. en skör balansgång mellan att lämna ut lite lagom eller alldeles för mycket. verka för angelägen eller framstår som att ha en "jag skickar det här men egentligen så bryr jag mig inte så mycket om du svarar"-attityd. sitter man på andra änden är det riktigt obehagligt. ska personen svara? vad ska den svara? vågar jag se efter? jag väntar en timme. är det fortfarande inte ett svar? ska jag skicka ett till? han kanske inte fick det? ska jag skicka samma, och om han fick båda och svarar sen, låtsas att det råkat bli fel och på något mystiskt sätt blivit dubblerat (med en halvtimmes mellanrum) om han inte svarar ska jag då messa att jag skulle skickat till någon annan men råkade trycka fel namn, och just upptäckte det när jag tittade i min outbox? ångest övergår sakta (nej egentligen sjukt fort) i panik! varför svarar han inte? tycker han att jag är för ocool? är han med någon som inte får veta att jag skickar? spelade han bara ett trevligt spel när vi sågs? vill han bara känna att han har makte, en liten stund till? panik! ångest! panik!!!!! jag är dålig! jag är inte värd att skicka till? han kanske har kontantkort? men vem fan har egentligen det, numera? inget batteri?! ja, just det! han har inget batteri! så måste det vara! haha! och jag som oroade mig i onödan!
nej..... han HAR batteri! han vill bara inte svara! jag är ful och fet och ingen vill sms:a med mig! han vill inte jag ska veta vart han ska ikväll! då kanske jag letar upp honom och han måste skämmas när jag hälsar på honom inför hans kompisar! vadå, känner du HENNE?! ush! och han måste komma på en ursäkt att JAG kom fram och hälsade! ush , det måste jag ju bespara honom! stackaren! eller..?
Kommentarer
Trackback
