Fuck 00!
Jag har på senaste blivit så jävla upprörd. Innan har jag alltid sagt till mig själv att det är speciellt med modevärlden, det är vackrare när de visar kläderna på magra modeller och bla bla. Jo, jag förstår att de ska vara vackrast, något ouppnåeligt, en slags elit som inte ser ut som alla andra, fine! Men det räcker ju uppenbarligen inte med att ha blivit tilldelad en vacker kroppsform, att vara lång som ett höghus, vara storlek 32 (som för fan inte ens finns i svenska butiker utom på barnavdelningen) eller 34! JAG BLIR SÅ JÄVA FÖRBANNAND!!!!!
Världen är så sjuk! Att Karl Lagerfeldt uttryckt kritik mot de som protesterar mot det skeletala modellidealet på följande vis; (they are) "fat mummies who sit with bags of potato chips' är helt ofattbart! Är de så blinda, dumma, totalt idiotiska i modevärlden?! Hur kan man bara säga något så dumt?!! Jag inser att det inte är sunt att vara överviktig och jag tror att många som klagar kanske är de där människorna som KL uttrycker det men det gäller ju inte de som är storlek XL, det gäller att modellerna blir nekade visningar för att de är för feta när de är storlek 34!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Eller trettiotvå, TRETTIOTVÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det är så jävla galet!
Jag inser ju att mina matproblem påverkats otroligt mycket av det här. Jag menar inte att man ska vara tjock, att man ska stödja ett ohälsosamt leverne eller att modeller inte får vara smala och vackra. Jag förkastar verkligen de kampanjer som kommit med överviktiga. Det är ju för fan helt fel! Varför ska man stödja det, det är ju precis lika fel! Varför kan inte modellerna ha sunda, smala, slanka, vackra kroppar? Varför räcker det inte?! Och det som gör mig så fruktansvärt arg också är att de allra flesta modeller förnekar att de ombeds gå ner i vikt, bantar och tränar hysteriskt! De förnekar att de själva gör det, de förnekar att andra modeller gör det, de säger att de äter allt. Det är så förljuget!! Det är som att mode och modellvärlden har skrivit ett hemligt avtal om att man inte får berätta hur det är. För vem skulle stödja det då?! Vem skulle gå på modevisningar om modellerna berättade att de spyr, äter en sushibit om dagen, tränar frenetiskt, har anorexi, bulimi, tar kokain för att dämpa hungern, dricker lightläsk, röker och dricker kaffe för att kunna hålla sig på benen. Jag är ledsen folket men jag är övertygad om att många (inte alla) lever i den verkligheten som modell! Jag är ÖVERTYGAD! Jag vet till och med modeller som slutat med sitt yrke för att de inte klarar att höra att de är tjocka mer!
Världen är så sjuk och jag har bestämt mig nu. Jag ska inte titta längtande på magra skelettmodeller, de spinkiga tjejerna på gymmet och känna mig avundsjuk. Jag ska träna. Forma min kropp så att den blir fastare och med snygg form. När jag vill och när jag kan. Men jag ska aldrig sträva efter det där mer. Jag kommer säkert att tänka tanken men det ska bort! Bort, bort, bort!! Jag ska sluta jämföra mig!! Jag ska sluta tänka att jag inte duger, jag ska sluta med det! Jag ska inte prata om att jag ska gå ner, att jag är tjock eller lyssna på andras konversationer om att de inte suger eller ska gå ner i vikt. Om jag är med i samtalet ska jag förkasta det. Jag ska inte kritisera mig själv, jag ska inte tänka att jag varit snyggare om jag var mager, jag ska inte tänka att den eller den varit snyggare om den var mager.
Jag ska verkligen försöka att vara glad över att jag har en frisk kropp som tar mig framåt, vårda den med träning och lite bättre mat (inga konstigheter, lite mindre sött kanske) men jag ska inte sträva efter att gå ner i vikt, jag ska inte väga mig. Jag ska protestera mot det här! Jag vill inte önska mig en sjuk kropp!!!!!!! Jag vill inte att någon ska önska sig en sjuk kropp, en kropp som inte går att uppnå utan besatthet vad gäller mat och träning. INGEN borde behöva känna hur det är att vara fixerad vid mat, att det enda man tänker på är när man ska få äta nästa gång, hur mycket man ska äta, hur man ska göra för att komma undan med att äta så lite som möjlig, med att hetsäta. Det är fruktansvärt att bara tänka på mat. Mat är essentiellt för vår överlevnad. Det ska inte vara ett hinder i våra liv. Man ska inte ha ångest över att äta, man ska njuta av maten. Det ska inte vara några måsten, inga förbud. Det ska vara en del av livet som man reflekterar otroligt lite över.
Jag behöver inte vara storlek 34 för att vara nöjd med mig själv. Om jag varit storlek 34 hade jag tänk på mat tjugofyra timmar om dygnet.
Det är inte värt det.
Jag tror inte ens att jag mått bättre.
Det är bara ett skämt, alltihop.
Världen är så sjuk! Att Karl Lagerfeldt uttryckt kritik mot de som protesterar mot det skeletala modellidealet på följande vis; (they are) "fat mummies who sit with bags of potato chips' är helt ofattbart! Är de så blinda, dumma, totalt idiotiska i modevärlden?! Hur kan man bara säga något så dumt?!! Jag inser att det inte är sunt att vara överviktig och jag tror att många som klagar kanske är de där människorna som KL uttrycker det men det gäller ju inte de som är storlek XL, det gäller att modellerna blir nekade visningar för att de är för feta när de är storlek 34!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Eller trettiotvå, TRETTIOTVÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det är så jävla galet!
Jag inser ju att mina matproblem påverkats otroligt mycket av det här. Jag menar inte att man ska vara tjock, att man ska stödja ett ohälsosamt leverne eller att modeller inte får vara smala och vackra. Jag förkastar verkligen de kampanjer som kommit med överviktiga. Det är ju för fan helt fel! Varför ska man stödja det, det är ju precis lika fel! Varför kan inte modellerna ha sunda, smala, slanka, vackra kroppar? Varför räcker det inte?! Och det som gör mig så fruktansvärt arg också är att de allra flesta modeller förnekar att de ombeds gå ner i vikt, bantar och tränar hysteriskt! De förnekar att de själva gör det, de förnekar att andra modeller gör det, de säger att de äter allt. Det är så förljuget!! Det är som att mode och modellvärlden har skrivit ett hemligt avtal om att man inte får berätta hur det är. För vem skulle stödja det då?! Vem skulle gå på modevisningar om modellerna berättade att de spyr, äter en sushibit om dagen, tränar frenetiskt, har anorexi, bulimi, tar kokain för att dämpa hungern, dricker lightläsk, röker och dricker kaffe för att kunna hålla sig på benen. Jag är ledsen folket men jag är övertygad om att många (inte alla) lever i den verkligheten som modell! Jag är ÖVERTYGAD! Jag vet till och med modeller som slutat med sitt yrke för att de inte klarar att höra att de är tjocka mer!
Världen är så sjuk och jag har bestämt mig nu. Jag ska inte titta längtande på magra skelettmodeller, de spinkiga tjejerna på gymmet och känna mig avundsjuk. Jag ska träna. Forma min kropp så att den blir fastare och med snygg form. När jag vill och när jag kan. Men jag ska aldrig sträva efter det där mer. Jag kommer säkert att tänka tanken men det ska bort! Bort, bort, bort!! Jag ska sluta jämföra mig!! Jag ska sluta tänka att jag inte duger, jag ska sluta med det! Jag ska inte prata om att jag ska gå ner, att jag är tjock eller lyssna på andras konversationer om att de inte suger eller ska gå ner i vikt. Om jag är med i samtalet ska jag förkasta det. Jag ska inte kritisera mig själv, jag ska inte tänka att jag varit snyggare om jag var mager, jag ska inte tänka att den eller den varit snyggare om den var mager.
Jag ska verkligen försöka att vara glad över att jag har en frisk kropp som tar mig framåt, vårda den med träning och lite bättre mat (inga konstigheter, lite mindre sött kanske) men jag ska inte sträva efter att gå ner i vikt, jag ska inte väga mig. Jag ska protestera mot det här! Jag vill inte önska mig en sjuk kropp!!!!!!! Jag vill inte att någon ska önska sig en sjuk kropp, en kropp som inte går att uppnå utan besatthet vad gäller mat och träning. INGEN borde behöva känna hur det är att vara fixerad vid mat, att det enda man tänker på är när man ska få äta nästa gång, hur mycket man ska äta, hur man ska göra för att komma undan med att äta så lite som möjlig, med att hetsäta. Det är fruktansvärt att bara tänka på mat. Mat är essentiellt för vår överlevnad. Det ska inte vara ett hinder i våra liv. Man ska inte ha ångest över att äta, man ska njuta av maten. Det ska inte vara några måsten, inga förbud. Det ska vara en del av livet som man reflekterar otroligt lite över.
Jag behöver inte vara storlek 34 för att vara nöjd med mig själv. Om jag varit storlek 34 hade jag tänk på mat tjugofyra timmar om dygnet.
Det är inte värt det.
Jag tror inte ens att jag mått bättre.
Det är bara ett skämt, alltihop.
Kommentarer
Trackback
